rock on

Mammis fyller år idag. Fast inte längre för nu är det den 21a. Och Linus och jag har inte längre vår 1,5 årsdag. För det är den 21a.Vi satt ikväll på en trevligt resturang med mammas vänner, deras barn, lite syskon (dvs min bror) och min pojkvän. Det var trevligt. 

HURSOMHELST tänkte jag egentligen bara berätta att jag ska flytta igen! Pappa ska byta lägenhet och denna är ca 3 (!!!!) kvarter bort från den förra (omg). Var där idag för att måla mitt rum, det var nice. Tänker mig blå vägg (typ mörblå lite royal blue fast lite mer grönaktig) med röd orientalisk (?) matta och en guldspegel. Blir nog cool..t. Jepz. Nu ska jag sova för imorgon är det midsommar och då ska jag tydligen upp tidigt. Nice.
 
 
 

plånbok på rymm'na

SERIÖST. Vem är kass? Jo Ellen. ELLEN är den som i söndags glömde sin plånbok på 611an kl 2 på eftermiddagen. ELLEN är det som ruschade mellan täby och danderyd för att försöka hitta den. Och ELLEN är den som missed out on a very chilly day that instead became very svetty. HEEELT SERIÖST, detta är vad som händer.
 
Kl är 14.25. Bussen ankommer till Rösjöskolan där Ellen och Linus kliver på. Bussen är nr 611 och den är påväg mot Danderyds Sjukhus, men Ellen och Linus ska gå av en station tidigare. Mörby Centrum. När Ellen och Linus kliver av bussen, går till centrumet, in till tunnelbanan så får Ellen en liten hjärtattack. Den är borta, för tredje gången inom 365 dagar så är den borta. JÄÄÄÄÄäÄÄÄVLA skit.
 
Så jag tänker att om jag beger mig till danderyds så kan jag hitta bussen och hitta min plånbok. Men på Danderyds Sjukhus busshållplats vet ingen vilken buss som alldeles nyss bar namnet 611. Svettiga går Ellen och Linus in på fikarummet för SL-personalen vid DS. De kan inte hjälpa mig mycket, men ger därimot numret till en som sägs kunna. Jag ringer numret och möts av frågan "hur fick du det här numret?". Jag förklarade och frågade och frågade och förklarade vad som hade hänt, men jag fick som svar "det där tar för lång tid, jag kan inte hjälpa dig". Bedrövad och beroende av ännu en hjälpande hand får jag numret till en av busschafförernas son som även han jobbar på SL. Sonen berättar för mig att den bussen kommer anlända till bussgaraget på Kemistvägen (precis brevid min skola) efter klockan 4. Klockan är 3. Linus och jag tar en buss till täby. Vi möts inne på Arrivas kontor av en man, han hjälper oss, men kommer dock med dåliga nyheter. Bussen kommer inte alls komma hit vid 4, utan vid 8 på kvällen. Därimot är bussen på danderyds sjukhus NU. 2 minuter. 2 minuter till att 610an går från gribbylund södra och jag säger till Linus att VI RUSCHAR. Och det gör vi, men missar den. Så jag ringer onkel. Jag ber onkel om en tjänst, om han inte möjligtvis kan skjutsa mig till Danderyds Sjukhus, och det kan han, snälla onkel.

Av mannen på Arrivas kontor fick vi reda på numret på bussen, och kunde därmed hitta den lätt när vi anlände till Danderyds Sjukhus. 7806. Vi ber en busschaufför öppna bussen och jag letar bedrövad efter min plånbok. Men ingen plånbok är funnen. Jag ger upp. Suckar, gråter, gömmer mina tårar. Vill inte. Orkar inte. Så vi åker hem. Och jag försöker glömma knuten i magen och stressen i bröstet och försöker istället tänka på att äta middag. Senare på kvällen så funderar jag över om jag ska beställa nytt busskort. Om jag ska spärra det gamla. Om jag ska spärra mitt bankkort. HUR SKA JAG GÖRA? Precis då får jag ett samtal. "Hej! Vi har fått in din plånbok nu, den finns att hämta på bussgaraget på Kemistvägen". Tack, tusen gånger tack.
 
Så nu gäller bara en sak... tatuera in på armen jag blippar mitt kort+plånkbok med: "STOPPA PLÅNBOKSJÄVELN I VÄSKAN, IDIOT". Det är så det får bli helt enkelt.

"varje tråd som vi spunnit brister snart"

ALLTSÅ SERIÖST? Lever i en lycklig bubbla och varje gång jag ser bilden på smälter jag in i ett leende. För jag träffade min absoluta favoritartist av alla i hela universum. Jag kramade min absoluta favoritartist. Jag kramade och pratade med Oskar Linnros. JAG DÖR.
 
Grejen är den att jag var förvånadsvärt lugn i början. Innan spelningen på Bengans var jag inte ens lite nervig att jag inte skulle se något (vilket jag inte gjorde) eller att allt skulle skita sig. Men jag antar att det är för att jag vet att jag kommer se honom två gånger till i sommar. Jag och Linus kom dit och hamna bakom långa personer och såg exakt noll. MEN! Det var ok. För jag hade inte varit de som varit längst fram, som köat i 2,5 timmar för att se honom spela 3 (!) låtar. DESSUTOM var det lite ironiskt att signeringen sen var på andra sidan rummet, så de som köat för att hamna längst fram på spelningen, hamna längst bak i signeringskön. And then I felt like a winner.
 
Min fina Linus gav mig hans precis nyinköpta "Klappar och Slag" för att jag skulle få den signerad (hade nämligen beställt som inte hade hunnit komma, men nu NU NUUU så har jag fått den och den är också signerad... xD... Aja, Linus är generös ändå). Och jag fick min påse signerad han sa "nämen har du den där påsen, inte ens jag har den" och så fick jag ett kort, en kram och en high five som han själv erbjöd när jag sa att jag älskar hans musik. Jaja, det blev en rätt bra kväll ändå.
 
AND WHAT ABOUT THE ALBUM? Funtar på att kanske recensera det så jag ska nu säga dessa låtar som tips:
- Kan jag få ett vittne
- Plåster
- Det är inte synd om dig
- För sent


RSS 2.0