Jag vet inte varför jag blir lack

Jag ska alltid se mig över axeln. Inte prata med främmande män om natten, jag lovar. Jag ska aldrig glömma det ni alla har sagt. Jag ska alltid va på min vakt.

Så tack mamma, pappa, fröken och rektorn, tack syster och bror. Listan kan göras väldigt lång och rädslan jag känner är stor. Jag vet inte varför jag blir lack men någonting innuti mig säger att jag är fucked. Här finns inte någon plats och i mitt huvud är det svart som i en God damn natt. Det känns som att vi lever i en spegelbild, där allt är tvärtemot än vad det borde vara, eru blind.
 
Jag läste att en av tre kvinnor på jorden kommer bli våldtagen, misshandlad eller brutalt slagen. Under en hel livstid. Det utgör en miljard kvinnor omkring oss. Lyssna, lagen gör det möjligt att våldta, också samhället och hur vi uppfostrar våra barn. Sättet som vi ser på kvinnor, på kvinnor och män. Släpp in mig för jag ser att du har dörren på glänt. Vi borde öppna våra sinnen och försöka ge det här tid. För det kommer aldrig någonsin gå om vi inte går emot strid.

Jag har blivit galen. Lämnad och tagen. Ensam, nersmutsad, avklädd, helt naken. Vart ska det ta mig fram, när jag i 26 års ålder aldrig trivs i någons famn. Hårt mot hårt. Jag sätter min hand mot din hand och lovar mig själv att jag aldrig mer ska vara rädd för en man. Fatta.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0