så förlåt och fuck you

Ibland känner jag att människor avskyr mig. Absolut lessnar på det jag har att säga, absolut hatar det som kommer ur min mun. Absolut tröttnar på mina skämt, mina åsikter och min smak. Och då vill jag hellre sitta själv. Vara för mig själv. Bara vara. Men ingen tröttnar på mig själv så mycket som jag.
 
Jag känner mig oduglig och bortglömd. Trots det sitter jag här och finns. Men helt jävla värdelös känner jag mig. Allt i världen skulle finnas utan mig, allt skulle varit gjort och allt skulle varit sagt. Av någon annan. Jag tänker på alla de där personerna jag sviker, alla de jag sviker gång på gång. Och jag tänker att jag är sådär värdelös, att jag bara är ivägen. Att jag bara är så jävla jobbig. 
 
Men ibland så glömmer jag allt. Och tycker att allt är bra, att det är så himla bra. När jag glömmer bort mig själv för en stund, glömmer bort mina brister. Då är allt så himla bra.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0