Djupa, filosofiska outfitbilder

Jag och mina födelsemärken :') Jag undrar om folk tänker på att jag har så många. Eller om man måste se mig naken för att tänka på det. Eller jämföra med Amanda som har typ 2.
 
Idag var det onsdag. Är det onsdag. Och vi hade Sven. Åh Sven. Världens bästa historialärare. Han berättade att han hade velat vara en fluga på väggen i kafferummen under Upplysningen. Det är konstigt... i högstadiet var mina hatämnen SO-ämnena. Det var det värsta jag visste. Idag, när jag går tredje året på gymnasiet och pluggar estet-media och har hur mycket estetiska ämnen som helst, är mina favoritämnen religion och historia. Tänk vad mycket en bra lärare kan göra. Hade jag valt om idag, skola och linje alltså, hade jag nog gått sam-beteende på TEG. MEN har lite fördomar på sammarna, många verkar stela. Hade säkert varit mobbad ://

topp 3 av 2013

När jag var med i Grease. Så sjukt kul. Saknar att spela teater.
 
När jag var med pappa i New York, första och enda gången jag har varit utanför Europa!
 
  
Alla de gånger som jag sett Oskar, speciellt den gången jag träffade honom första gången. Vilken lycka!
 
 
 

Q&A en söndag

Tanke du oftast tänker.
Alltsååå... jag vet inte? Typ "satan vad kallt det är". För det är det ju. Och jag liksom vill åka utomlands och slippa frysa och sola och bli brun (haha.....). Kan någon bara åka med mig till thailand eller ngt snälla plz.
 
Så ser ditt skrivbord ut just nu.
 
 
Det ser du fram emot.
Studenteeeeeennnnn och sommarn. Drömde seriöst att jag tog studenten häromdan och trots att jag glömt köpa outfit så var det den bästa dagen i mitt liv och jag vill bara vara där nu och jag hoppas innerligt att det inte regnar.
 
3 saker som bara måste hända innan du dör.
- Släppa en bok vill jag göra, har velat det sedan långt tillbaka men har trots det liksom ingen plan?? Vart börjar man ens och hur ska någon som jag hålla reda på alla tankar och idéer?
- Simma med delfiner <3333333 vem vill inte
- Åka till Afrika, bara för att det känns so far away
 
Ord/mening du använder ofta.
Typ... "Herregud"
 
Den mest använda appen i din mobil.
Skulle tippa på twitter. Känner ett konstant behov av att kolla vad det står för ointressanta saker där..
 
Ett citat som passar dig.
Har alltid gillat det här "Whatever you do will be insignificant, but it is very important that you do it." men jag vet inte om det stämmer in så bra på mig. Tycker quotes är ganska **LaMe**. Skoja det är fint.
 
Då är du genuint glad.
När jag jobbar. Vet inte om det är för att jag "måste" vara glad, men det är jag i alla fall. Gillar att jobba.
 
Något du stör dig på.
När människor stavar fruuukkkkkttaaaaannnnsssvvvääääärrrrtttt dåligt. OCH när människor kommenterar på kändisars instagrambilder man bah okey have fun. OCH HÄR HAR JAG EN FIN KOMBO SOM EXEMPEL:
"Bacon jag har tästat tand kremen"..............................ok.
 
Sak du skäms en del över.
Oj.. jag vet inte. Kanske att jag dömer ganska mycket. Har förutfattade meningar. Skäms mest för att jag typ predikar mot det fastän jag gör det själv. En jävla hycklare är jag helt enkelt.
 
Sak du är stolt över.
ATT JAG SPRANG EN MIL FÖR EXAKT TYP EN VECKA SEDAN (sååååååååhäääääääääääääääääär (om inte mer) stolt assåååå!!!)
 
Då mådde du senast riktigt gott.
Jag vet inte... när jag sprang en mil kanske?? Asså det var riktigt gott ska ni veta. Höll på att spy.
 
Något du bör ta tag i.
Mitt liv xDD xD XD Mina läxor. Mitt gymnasiearbete (ångestångestångest).

Så kom inte och säg att feminismen inte behövs

Igår höll min vän CM ett tal på svenskan där hon berättade om ett par händelser ur hennes liv som gjort henne till den feminist hon är idag. Kände mig inspirerad och ville göra detsamma. 
 
Jag var i sju eller åtta-årsåldern när min farfar ständigt tog mig på rumpan. En lätt klapp när jag sprang förbi på mina smala tunna ben. En lätt klapp när jag sträckte mig för att krama honom hejdå. En lätt klapp. Han grep inte tag. Det var inte på något sexuellt sätt. Men det var en lätt klapp på min rumpa. Och jag minns hur jag gick till mamma och pappa för att de skulle säga åt honom. Jag minns att jag inte gillade det. Jag minns hur mamma föreslog att jag kunde skämta bort det. Och jag vet inte om någon av dem nånsin sa åt honom. Men han fortsatte en tid till. Och jag vet att jag hade den där känslan i kroppen, men det är inte förrän idag jag har förstått vad det var för känsla. Känslan av att min kropp inte tillhör mig.
 
Jag gick i lågstadiet när killarna var som bråkigast. Men jag vet att de alltid blev bortförklarade, alltid alltid blev de bortförklarade. De retades, de slogs, de var taskiga. Och gång på gång fick jag höra "det är så killar är i den åldern" och "det är bara för att han gillar dig". Och vi flickor satt där med rak rygg, söta leenden och tänkte att värst vad killarna bråkar. Kan de inte sluta. Kan ingen säga åt dem snart.
 
Jag var 12 år och vi var på semster på Mallorca. Vi åkte med familjen och pappas sida av släkten. Under den här semestern tog sig min fem år yngre kusin friheten att ta på mitt bröst. Jag vet att jag ryckte till, spände ögonen i honom och sa att sådär får du inte göra. Och jag vet att han skämdes. Jag minns hur jag grät samma kväll när jag skulle sova. Jag grät och grät och berättade för mamma och pappa. Mamma sa att hon skulle prata med min moster, och de båda försökte trösta mig genom att säga att det var väl inte så farligt. Killar är så. Han var bara nyfiken. Och jag fick den där känslan i kroppen. Känslan av att min kropp inte tillhör mig.
 
Jag gick i högstadiet när killarna var som gapigast. Ja fan vad de höll på. De slängde ur sig saker på lektionerna, flinade, garvade och störde. Har ni sett tusen gånger starkare så vet ni vad jag menar. Faan vad de höll på. Och jag minns att jag hade en redovisning en gång och att Martin gång på gång kommenterade och flinade åt det jag sa. Men min lärare satt knäpptyst. Jag minns också att jag var likadan ibland. Jag kommentera också, avbröt, skämtade. Och jag minns hur jag fick så jävla mycket skit för det. Jag minns hur jag satt på utvecklingssamtalen och nickade, bad om ursäkt och tänkte att kan ingen säga åt dem snart.
 
Jag minns en idrottslektion, i åttan eller nian. Vi spelade brännboll och Caspar klagade på hur han bara hade tjejer på sitt lag. Tillslut fick han nog. Han skrek till oss att skjuta ner i marken så att de andra laget inte kunde ta lyra. Och de flesta tjejerna lyssnade och gjorde som han sa. Men jag vet att jag tänkte fuck you Caspar och slog så bra jag kunde.
 
När jag var 15, 16, 17 och män har ropat efter mig på stan, kommenterat mig och mina kompisar och pekat på mig och juckat i luften. Och det de gör, det de säger, det de kommenterar. Det påminner mig. Det påminner mig om att min kropp inte tillhör mig. Och jag tänker att kan inte någon säga åt dem snart.
 
På lördag är det en Manifestation PÅ MEDIS (!!!) mot sexuellt våld. Och jag har inte blivit våldtagen, jag har inte blivit slagen. Men jag tycker att varje människa har rätt att bestämma över sin egen kropp. Så jag uppmanar dig som läser detta (för jag antar att de flesta av er känner mig) att smsa mig och skriva "Ellen, vi går dit du och jag. Jag är på."
 
 

RSS 2.0