4 veckor och 4 dar

Det är nu 4 veckor och 4 dagar sedan jag och min pojkvän sedan två år tillbaka gjorde slut. Och.. som ni kanske eller kanske inte märkt utifrån de inlägg jag skriver, så känner jag mig sjukt splittrad. I ena sekunden kan jag känna att allt är bra. Men i andra sekunden så känner jag att hur fan ska jag kunna klara en vecka ensam i lägenheten. Min pappa är bortrest nämligen och har lämnat sin heartbroken 18åring ensam med alla möjliga vassa föremål. Men inga hard feelings pappa, d'lugnt.
 
Man kanske skulle kunna beskriva mitt liv i spotifylistor. Ni vet de där två man pendlar mellan, den peppiga och den deppiga. Jag kan börja morgonen med den peppiga, känna att allt i livet kommer lösa sig på ett eller annat sätt, men på tåget hem från skolan är det ofta den deppiga listan som sätts på. Och ibland känns känslorna lite för mycket. 
 
Eftersom vi går i samma klass han och jag är skolan rätt jobbigt just nu. Känner lite att blickar bränner mig i nacken och att det ligger en annan mening bakom de ord som flyger emot mig. Men förmodligen så inbillar jag mig bara. Men att vara hemma är alltid lättare än att vara där, men så är det kanske alltid.
 
Om du frågar mig så känner jag mig lite lättad. Det kommer stunder jag längtar tillbaka som fan men jag vet ändå att detta nog var rätt beslut att ta. Och även om det var det bästa (och enda seriösa) förhållandet jag haft so far så vet jag att den hära saken som gör ont i kroppen, den kommer gå över.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0