lite i baktakt

Blandar ihop dagarna men längtar till helgen. Har som vanligt alldeles för mycket att ta itu med, men ingen ork. Skulle jag välja själv skulle jag spendera morgondagen i sängen med mat och ett konstant seriekollande, eller eventuellt på en strand någonstans i solen med en bra bok. Kort sagt vet jag inte hur länge jag pallar det här, men då är det ju bra att man går ut snart. Men livet känns som en väntan. Och fyfan vad deppigt det där lät nu, men så får det vara. För allt jag vill är att gå ut, ta studenten. Men samtidigt känner jag...men sen då? Kanske ska man ta sig ifrån den hära stan trots allt.
 
Jag tatuerade mig i helgen vilket var roligt. Kan ju säga att jag trodde det skulle göra miljoner miljarder gånger mer ont än vad det faktiskt gjorde. Och förutom att den skaver och inte skaver och kliar och inte kliar osv så är jag nöjd. Det är fin. Lite charmig, precis som jag.
 
Ångesten kryper sig för övrigt fram lite då och då. Men jag gör allt jag kan för att hålla den tillbaka, inte låta den komma fram. Men ibland spricker fasaden kanske lite för mycket. Men jag är okej ändå! Tackar som frågar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0