ser bristerna jag har utan att rygga bak

När jag gick från UMO så sken solen och fåglarna kvittrade. Det är mars och luften luktar knoppar och grus. Jag tror nog det är vår nu. Det är vår. Vår. Och för första gången på länge känner jag mig som mig själv. Jag känner att det är bra nu, att jag kommer överleva. Jag känner mig lite mer som de där knopparna som börjar blomma, istället för det överflödiga gruset som ligger kvar och snart ska sopas bort. Jag känner mig lite mer som Ellen. Och något annat vill jag inte vara. Hädanefter.
 

Kommentarer
Postat av: Jossen

Asså ÅH vilken spirit!

2014-03-04 @ 17:07:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0